Strålning är helt naturligt och finns överallt runt omkring oss. Den kan komma från rymden, solen, och från radioaktiva ämnen i marken. Man delar in strålning i två kategorier; partikelstrålning och elektromagnetisk strålning.

Partikelstrålning

Partikelstrålning är strålning bestående av partiklar. Partiklarna kan vara i form av atomer eller delar av atomer, till exempel protoner. Partikelstrålning är så energirik att den kan rycka loss elektroner från de atomer den träffas och då förvandla dem till positivt laddade partiklar, så kallade Joner. Därav är partikelstrålning en typ av joniserande strålning. Partikelstrålning kan förändra materials uppbyggnad vilket kan innebära bestående förändringar eller skador hos det som bestrålats, till exempel hos arvsmassan i kroppens celler.

Elektromagnetisk strålning

Elektromagnetisk strålning är, precis som ljus och radiovågor; elektromagnetiska vågor som fortplantar sig igenom luften. Denna typ av strålning kan komma från solen (till exempel UV-strålning), eller mikrovågsugnen. Elektromagnetisk strålning är generellt sett inte lika farlig som partikelstrålning och brukar därmed vara icke-joniserande strålning. Men det finns undantag, vissa typer av elektromagnetisk strålning är joniserande och kan vara ännu farligare än partikelstrålning.

Radioaktivitet

Radioaktivitet kallas den process då instabila atomkärnor spontant sönderfaller och avger joniserad strålning. Om en person blir utsatt för höga doser av joniserad strålning kan kroppens celler skadas eller till och med dö. Hur stor skadan blir beror på vilken typ av strålning och hur länge personen utsätts för den. De vanligaste typerna av joniserande strålning; Alfa-, Beta- och gammastrålning.

Typer av Strålning

Alfastrålning är partikelstrålning bestående av heliumkärnor som sänds ut när vissa tunga atomkärnor sönderfaller. Denna strålning har bara en räckvidd i luft på några centimeter och kan stoppas av ett tunt papper. Största risken för skada av alfastrålning är vid inandning eller via till exempel dricksvatten.

Betastrålning är också partikelstrålning men består endast av elektroner som sänds ut. Betastrålning kan hindras av tjocka kläder eller ett antal meter luft och utgör precis som alfastrålning mest skada om den kommer in i kroppen via dricksvatten eller inandning.

Gammastrålning är den mest svårstoppade strålningen och behöver centimetertjocka blyskikt eller flera decimeter betong. Den består av elektromagnetisk strålning som uppstår när radioaktiva ämnen sönderfaller.

Mäta Strålning

Det finns många olika sätt att mäta strålning på. Enheten för radioaktivitet som används mest idag becquerel (Bq) där 1 Bq är ett sönderfall per sekund. Effekten av den radioaktiva strålningen på biologiska system mäts i sievert (Sv) efter den svenske radiofysikern Rolf Sievert. 1 sievert är en väldigt hög stråldos och därför används ofta enheten millisievert (mSv).

Strålningen från omgivningen varierar mycket beroende på var man befinner sig. Den genomsnittliga bakgrundsstrålningen i Sverige ligger på ca 0,15 μSv per timme och SSM räknar med att människor i Sverige i genomsnitt utsätts för en dos på cirka 4 mSv per person och år.

Exempel på stråldoser
  • 0,1mSv – Ungefär den dos som patienten får vid lungröntgen.
  • 4 mSv - Den genomsnittliga årliga stråldosen för en svensk.
  • 7mSv – Ungefär den dos patienten får vid njurröntgen.
  • 1000mSv - Ger symptom på strålsjuka (såsom trötthet, illamående) om patienten har fått dosen inom ett dygn.

Exempel på stråldoser per timme
  • 0,04-0,30 µSv/h - Den naturliga bakgrundsstrålningen i Sverige.
  • 5 µSv/h - Den största strålningen som uppmätts i Finland genast efter olyckan i Tjernobyl.
  • 5 µSv/h - Normal strålning i ett flygplan som flyger på 12 km höjd.
  • 500 mSv/h - Stråldosen många militärer i Chernobyl mottog under saneringen av taket på Reaktor 4.

Stråldoserna kan variera mycket beroende på många olika faktorer i omgivningen.