Svårbedömda långvariga effekter
De långvariga effekterna är svårare att bedöma och det finns inga klara bevis på hur radioaktiviteten långsiktigt har påverkat människor, djur och natur i området och hur många som indirekt har dött av katastrofen. Det enda forskare säkert kan säga är att fallen av sköldkörtelcancer hos barn i närbelägna områden till katastrofen har ökat. Speciellt hos dem som drack mjölk med höga doser av jod i. IAEA skriver i sin rapport att under 2002 upptäcktes över 4000 nya sköldkörtelcancerfall hos barn. De skriver även i samma undersökning att de inte finns några starka bevis på ökad leukemi eller sterilitet, även bland de som utsattes för mest strålning. Det ska dock nämnas att alla inte håller med FN och andra statliga organisationers undersökningar.
Saknad Statistik
Grundproblemet till bedömningen av effekterna och antal dödsfall har två orsaker. Den första anledningen till svårigheterna för att bedöma skadorna är den bristande statistiken gällande tex dödsorsaker i området innan 1986. Utan den finns inte mycket att jämföra med vilket gör slutsatserna vaga. Den andra anledningen ligger i Sovjets styre och deras vilja att tysta ner allt kring katastrofen. Läkare förbjöds att ange strålning som dödsorsak på dödsattesten och den sedan tidigare dåliga kontrollen på folkhälsan försvårade undersökningar gjorda av bland annat, IAEA, WHO och UNSCEAR.